Hjälp!
Alla har va våra ögonstenar. Jag har några få nära och kära som jag bryr mig mer om än andra. Och att se dem må dåligt eller förstöras på ett eller annat sätt är svårt. Svårt för att jag vill hjälpa dem, men det är omöjligt. Man inser inte alltid själv vad det är man håller på med. Att se den man håller av tyna bort och försvinna utan att den är medveten om det och att det inte går att göra någonting åt det.
Och skulle man försöka göra någonting åt det så sätter man relationen på spel, vilket med stor sannolikhet kommer leda till att jag förlorar. Och min kära ögonsten kommer bara att få ett ännu värre helvete.
Jag får bara stå här och se på och hoppas att det blir bättre med tiden. Jag hoppas att det aldrig blir värre!
Kommentarer
Trackback