Ångest, ångest och åter ångest

Jag har en sådan himla ångest, när jag satt på bussen hem från Daniel hade jag bara en mening i tankarna "det får inte vara sant, det får inte vara sant" om och om igen! Jag letade febrilt i väskan, men nej! *Jag får den där hemska känslan av att det känns som man lever i en mardröm. När jag kommer hem ringer Daniel på hemtelefonen för att bekräfta att det värsta faktiskt har hänt. Efter en stunds hyperventilerande i telefonen så förösker Daniel lugna mig med att säga att vi ska försöka lösa detta lite senare idag, han måste bara jobba först.

Jag kan inte fatta det, det känns som att mitt liv går under, här sitter jag, helt isolerad från omvärlden, ensam och rädd. Vad ska jag göra?













Va? Glömde jag berätta vad som hänt?
Jo jag har glömt min mobil hemma hos Daniel!
Där vart ni allt lurade va?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback