Min blogg

Nu sitter jag på tåget på väg upp till Piteå igen. Det känns ändå lite konstigt, jag som hade börjat vänja mig vid att vara östgöte. Men det är ju bara fem veckor som jag är norrbottning, sedan blir jag östgöte igen.

Det hela är ganska skevt, jag vet liksom inte riktigt vart jag hör hemma. Jag brukar faktiskt kalla båda ställena för mitt hem. Men det är ganska shysst att ha två hem. Två liv. Två Karolina.

Jag är inte riktigt samma person i Piteå som jag är i Norrköping. Och jag gillar min Pite-Karolina mer än Norrköpings-Karolina. Nästa gång ska jag försöka ta med mig henne ner och hålla fast i henne även där. En starkare, gladare och mer positiv person skulle inte göra sig fel i Norrpan heller.

De här fina glasen fick jag som avskedspresent från praktikplatsen. Det var himla gulligt av dem!

I morgon är sista dagen på praktiken. Känslorna är blandade. Det är långa dagar och jag är förskräckligt trött, så det ska bli skönt att få vila upp sig lite. Det ska bli skönt att komma tillbaks till vardagen och ett liv som jag själv kan bestämma över.

Samtidigt är det tråkigt. Inte förrns i dag har jag känt att jag börjar komma in i det hela. Jag börjar förstå hur jag ska skriva, hur jag ska lägga upp mitt arbete och vad som är viktigt.

Och då har jag bara en dag kvar.

Det känns ju lite dumt. Men å andra sidan har jag ju verkligen lärt mig något. Eller en massa. Jag har ju två veckors erfarenheter och lärdomar. Något som jag aldrig kommer att kunna plugga mig till.

Det är dessutom roligt att veta, vad det är jag pluggar inför!

Min första riktigt publicerade artikel! Kom dessutom som ettanpuff! Det känns riktigt bra! Idag har varit en sådan där toppen dag, som jag egentligen aldrig ville gå hem ifrån. Därför ska jag jobba läääänge i morgon. Från halv nio (på morgonen) till elva (på kvällen). Det ska bli roligt! Är riktigt taggad!

Nu har jag haft mina första två praktikdagar. Det har varit mycket kul och jag har redan lärt mig massor. Men oj vad trött jag är när jag kommer hem om kvällarna. Igår var nog den värsta dagen (i trötthet) jag någonsin upplevt. Eller nej, när vi flög till USA och var vakna i 38 timmar var värre. Men den näst värsta då. Jag hade knappt sovit för att jag var spänd och nervös. Och alla nya intryck gjorde inte saken bättre. Min trötthet visade sig när jag skulle gå hem. Jag gick genom svängdörren för att ta mig ut. Bang! Slog jag huvudet i glasväggen. Dörren var tydligen stängd. Och jag var alldeles för trött för att uppfatta det. Två damer skrattade lite åt mig. "Var det inte öppet?"

Nu ska jag börja tagga för praktiken. Är riktigt nervös. Men kul ska det bli!

Efter att ha bott i Sörping nu i två veckor (som har varit jättemysigt) ska jag nu flytta hem och bo hos mamma och pappa i veckorna. Inte för att jag får sova längre på morgnarna (det får jag inte), utan för att jag ska lyckas somna tidigare på kvällarna.

I fredags var jag, Daniel, Sara och Andreas ute och tog en öl på Munken. En öl, ett par drinkar, glas vin, shots och... cola! Jag och Sara busade som vanligt. Satte igång larmet på toan, fixade egna drinkar, tog extraknäck som dörrvakter. Men höjdpunkten var nog när jag lyckades fastna i däcken på lekställningen på Max.

Ser fram emot nästa gång!

Är det något som gör mig irriterad så är det när jag slösar en massa tid på struntsaker som inte ger något resultat ändå. Det händer ganska ofta när det handlar om skolarbete. Det kan vara när jag inte hittar den information jag söker efter eller när jag inte förstår någonting jag behöver förstå.

Som idag till exempel. Idag har jag ägnat SEX TIMMAR åt att svära åt Photoshop. Vi ska lämna in bilder där vi har gjort, precis samma som det vi gjorde på lektionen. Lyssnade jag på lektionen? Nej, uppenbarligen inte.

Det fastnade inte i alla fall. Jag blir irriterad för att jag har suttit med dessa bilder nu i sex timmar, och det är ingen som ser någon större skillnad iaf.




Tur att jag ska göra något vettigt av dagen nu i alla fall.

Mot Munken och trevligt sällskap!

Den här dagen är en riktig pluggdag. Jag har hittils suttit hela dagen och pluggat och tanken är att jag kommer att fortsätta med det. Just nu är det mest fotokursen som tar tid och energi. Den är förvisso rolig. Men det är mycket som ska göras.

Jag har lite svårt för vad jag ska fota till utställningen, temat är det viktigaste i livet. Är det någon som har något bra förslag?

Förutom alla fotoprojekt ska också en hel del böcker läsas ut. Men det kommer jag säkert att hinna med. Än är det långt kvar till kvällen. En liten vända i spåret eller en tur upp på berget ska jag med hinna göra. Jag kan ju inte sitta inne hela dagen.

Idag har jag lekt med Nathalie. Vi har fikat. Jag har också lekt med henne i Photoshop. Lånade en bok idag om hur man gör. Kommer nog att bli en hel del photoshoppade bilder här framöver.

Ikväll har jag suttit och läst ut en av skolböckerna. Den handlar om hur man kan luras med statistik, diagram, siffror och dylikt. Den läser vi för att vi som journalister ska vara vaksamma på, när företag och organisationer kommer med statistik.

Det var ett stycke som jag fastnade särskilt för. Jag kände mig lite träffad.

"En - kanske inte helt sann - historia berättas om statistikern som inte vågade flyga därför att han läst att sannolikheten för att det fanns en bomb på planet var 1 på 1 miljon.

En minimal risk, visserligen, men ändå alldeles för hög, tyckte statistikern.

När en vän plötsligt mötte honom på väg in i ett flygplan undrade denne förstås varför statistikern ändrat sig.

- Jo, jag kom ju på att sannolikheten för att det ska finnas en bomb på planet är 1 på 1 miljon. Då måste risken för att det ska finnas två bomber på planet vara 1 på 1 miljon gånger 1 på 1 miljon. Det vill säga 1 genom 1000 miljarder.

- Den sannolikheten är så liten att den är försumbar. Därför bär jag med mig en egen bomb på planet."

Jag måste också passa på att komplimentera Kajzas fina lägenhet. Tog en hel del bilder när jag var där:

Just nu sitter jag och myser i Daniels lägenhet. Den är superfin. Förutom storleken, så är utsikten det som jag gillar mest med lägenheten.

Nu är jag hemma hos mamma och pappa. Det är superhärligt här! Det är vår. Solen skiner, det är gräs på marken och värme i luften. Ingen snöhög så långt ögat kan nå.

Om dryga tre timmar går bussen. Om dryga tjugotvå timmar är jag hemma. Om SJ är i tid. Men som ni redan vet, hoppas jag som vanligt att de är försenade. Då får jag pengarna tillbaka. Den här resan har jag bara betalat 13 kr för. Det är ett överkomligt pris.

Förutom att jag är snål, är jag också delad. Det ska bli härligt att komma hem. Att träffa familjen, Daniel, djuren, vännerna. Det ska bli spännande med praktik. Det ska bli härligt med vår (den borde komma tillbaks någon gång under de fyra veckor som jag är hemma), det ska bli härligt med påsk. Men samtidigt känns det tråkigt att lämna Piteå. Det känns konstigt att inte vara här på nästan en månad. Det är trots allt det här som är mitt hem just nu. Det är här jag har alla mina grejjer. Det är här jag har min vardag.

Men framförallt kommer jag att sakna alla fina vänner jag har här uppe. Att inte få träffas på en månad känns jättekonstigt. Och än värre är att vi sedan bara kommer att ha en månad kvar innan det är sommarlov (jag förbereder mig för att nästa år inte kommer att se ut som det här året). Därför är det alltså bara en månad kvar. Tillsammans med mina nya vänner och min nya familj.

Den lycka jag känner för tillfället är så obeskrivligt stor. Efter drygt fyra år tillsammans har nu jag och Daniel förlovat oss! Det känns helt fantastiskt! Vi gjorde det när Daniel var här och hälsade på för två veckor sedan, men vi ville hålla det hemligt ett tag. Det har verkligen varit svårt vill jag lova. Det är så många gånger jag har varit nära att berätta det. Och nu kunde vi inte vänta längre. Det här är bland det bästa som har hänt mig!