Packad

Nu är jag nästan packad. Det är bara lite till som ska i. Men det här får räcka så länge. Blir det för mycket på en gång är risken stor att det kommer upp igen. Och det är bara jobbigt. För likt förbannat ska det fyllas på igen. Jag vill ju inte glömma något, liksom.

Det där med att bli packad är en konst. Vissa fyller på med alldeles för mycket. Så att det rinner över kanten. Andra har i alldeles för lite. De känner att det inte är tillräckligt. De får en längtan efter mer.

Jag själv, måste jag säga, kan det där med att bli lagom packad.



Bilden har inget med min väska att göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback