Självkänsla
Jag är så himla trött på mitt dåliga självförtroende, eller självkänsla är det väl. Jag vet inte riktigt skillnaden på de där. Jag är så trött på att alltid tänka på hur jag ser ut och hur jag är. Jag hatar att skämmas över mig själv. Det är så mycket som förstörs.
Jag kan inte längre se en film utan att må dåligt, gå ut på krogen utan att må dåligt eller visa mig på stan utan att känna mig ful, äcklig och tjock. Ja innerst inne vet jag att jag inte är något av detta, men det fastnar liksom inte i mitt huvud. Det hjälper inte hur många komplimanger jag får. Det förstör mitt liv, jag tackar nej till så mycket bara för att jag inte vill visa mig för någon annan. Detta inkluderar även min egna pojkvän.
Jag är så trött på det här, jag vill leva mitt liv och vara nöjd med det. Jag vill vara nöjd med mig själv och slippa bry mig om vad andra tycker och tänker om mig.
Jag hoppas verkligen att det blir ändring på det nu snart...
Jag kan inte längre se en film utan att må dåligt, gå ut på krogen utan att må dåligt eller visa mig på stan utan att känna mig ful, äcklig och tjock. Ja innerst inne vet jag att jag inte är något av detta, men det fastnar liksom inte i mitt huvud. Det hjälper inte hur många komplimanger jag får. Det förstör mitt liv, jag tackar nej till så mycket bara för att jag inte vill visa mig för någon annan. Detta inkluderar även min egna pojkvän.
Jag är så trött på det här, jag vill leva mitt liv och vara nöjd med det. Jag vill vara nöjd med mig själv och slippa bry mig om vad andra tycker och tänker om mig.
Jag hoppas verkligen att det blir ändring på det nu snart...
Ut ut ut UT!!!
Allt detta utgående!
Nu för tiden verkar det enda som man kan roa sig med vara; att gå ut! Det finns liksom inget annat alternativ. Visst är det roligt och gå ut och oftast har jag det roligt när jag väl är ute. Men just nu är jag så trött på det!
Kan man inte bara träffas och umgås utan att man måste gå ut? Ofta är förfesten dubbelt så rolig än vad det sen blir när man väl kommer ut, ibland kan det bara förstöra en annars lyckad fest!
Jag skulle bara vilja träffa mina vänner och umgås med dom. Kanske spela spel eller laga mat för att ha någonting att göra. Hur socialt är det egentligen när man väl är ute? Det är för hög musik så man kan inte prata, enda tillfället är när man lyckas komma in på toaletten och där får man sällan plats mer än högst två-tre personer.
Man kan alltid dansa ihop vilket iochförsig är roligt och relativt socialt (om man inte har en massa att prata om), detta beror helt på vilket umgänge man dansar med. Vissa har en benägenhet att bli alldeles för egoistiska och bryr sig bara om sin egna lycka för kvällen (OBS kvällen) så det blir inget vidare socialt ändå!
Men det kanske bara är en svacka jag är inne i just nu, det går nog över med tiden!
Nu för tiden verkar det enda som man kan roa sig med vara; att gå ut! Det finns liksom inget annat alternativ. Visst är det roligt och gå ut och oftast har jag det roligt när jag väl är ute. Men just nu är jag så trött på det!
Kan man inte bara träffas och umgås utan att man måste gå ut? Ofta är förfesten dubbelt så rolig än vad det sen blir när man väl kommer ut, ibland kan det bara förstöra en annars lyckad fest!
Jag skulle bara vilja träffa mina vänner och umgås med dom. Kanske spela spel eller laga mat för att ha någonting att göra. Hur socialt är det egentligen när man väl är ute? Det är för hög musik så man kan inte prata, enda tillfället är när man lyckas komma in på toaletten och där får man sällan plats mer än högst två-tre personer.
Man kan alltid dansa ihop vilket iochförsig är roligt och relativt socialt (om man inte har en massa att prata om), detta beror helt på vilket umgänge man dansar med. Vissa har en benägenhet att bli alldeles för egoistiska och bryr sig bara om sin egna lycka för kvällen (OBS kvällen) så det blir inget vidare socialt ändå!
Men det kanske bara är en svacka jag är inne i just nu, det går nog över med tiden!
Gah!!!
Jag blir så trött på de människor som ser ner på andra, de som tror att de är bättre än andra och att om någon annan gör något som personen själv inte skulle göra så är den konstig. Jag är så trött på de människor som ska vara "som alla andra" och om man inte är som "alla andra" så är man konstig och då gör man fel.
De personer som ser sig som rätt kan i stort sett aldrig göra något konstigt eller något eget utan måste följa normen av hur man ska vara, de måste hela tiden vara så häftiga. Och skulle en sådan person vid något tillfälle göra något konstigt så kan den bara förlöjliga det konstiga man gjorde och då är det accepterat. Men skulle en person som inte är häftig, en tönt rent ut sagt, göra precis samma sak, är den konstig och då är det fel.
Jag undrar då, är det de personerna som vågar göra det de själva vill och vara den de själva vill, är det de som är dumma? Är det de som som gör fel? Eller är det de som tror att dom är de rätta och och inte kan acceptera att människor är olika? De som tror att alla människor måste vara lika dana.
De häftiga brukar säga att de egna är dumma i huvudet, att det är något som saknas i huvudet på dem. Men borde det inte vara i deras huvuden som det är fel? Något saknas ju tydligen...
Kan det vara sympati?
De personer som ser sig som rätt kan i stort sett aldrig göra något konstigt eller något eget utan måste följa normen av hur man ska vara, de måste hela tiden vara så häftiga. Och skulle en sådan person vid något tillfälle göra något konstigt så kan den bara förlöjliga det konstiga man gjorde och då är det accepterat. Men skulle en person som inte är häftig, en tönt rent ut sagt, göra precis samma sak, är den konstig och då är det fel.
Jag undrar då, är det de personerna som vågar göra det de själva vill och vara den de själva vill, är det de som är dumma? Är det de som som gör fel? Eller är det de som tror att dom är de rätta och och inte kan acceptera att människor är olika? De som tror att alla människor måste vara lika dana.
De häftiga brukar säga att de egna är dumma i huvudet, att det är något som saknas i huvudet på dem. Men borde det inte vara i deras huvuden som det är fel? Något saknas ju tydligen...
Kan det vara sympati?
Internet ey?
Äntligen har jag fått internet och nu ska jag börja blogga igen :D Jag har verkligen saknat det vissa stunder, typ de tre gångerna de senaste fem månaderna som jag har tänkt: "Det här kunde jag skriva om i min blogg". Fast just nu har jag glömt bort vad det var jag skulle skriva, så det får väl bli någon annan gång!