Hjälp!
Alla har va våra ögonstenar. Jag har några få nära och kära som jag bryr mig mer om än andra. Och att se dem må dåligt eller förstöras på ett eller annat sätt är svårt. Svårt för att jag vill hjälpa dem, men det är omöjligt. Man inser inte alltid själv vad det är man håller på med. Att se den man håller av tyna bort och försvinna utan att den är medveten om det och att det inte går att göra någonting åt det.
Och skulle man försöka göra någonting åt det så sätter man relationen på spel, vilket med stor sannolikhet kommer leda till att jag förlorar. Och min kära ögonsten kommer bara att få ett ännu värre helvete.
Jag får bara stå här och se på och hoppas att det blir bättre med tiden. Jag hoppas att det aldrig blir värre!
Det var bättre förr
Idag var jag och Sara ute och gick och pratade gamla minnen. Och inte bara då har det här ämnet tagits upp, alla (nästan) som jag umgås med pratar om det hela tiden. Det var bättre förr! Det man då oftast pratar om är festerna. Hur mycket roligare de var när man var sådär 15-16. Allt var nytt, förbjudet och så spännande! Visst är det roligt att gå på fest nu för tiden, men det blir sällan mycket mer än bara roligt! När man var 16 var de skitroliga och man kunde leva på de minnena i veckor efter. Har man festat nu så pratar man bara om det dagen efter och sedan är det glömt!
Jag är 20 år och börjar redan känna mig gammal och grå och ser tillbaks på hur det var förr! Borde inte jag vara i mina bästa år?
Tänk då man smög ut igenom fönstret på natten efter att man hade låtsats att man gått och lagt sig och kom hem lagom tills man skulle gå upp. Och när man sa hej då till sina föräldrar innan man gick iväg till en fest iförd mjukisbyxor, men man han inte längre än utanför dörren förrän de åkte av och man hade en kort kjol på sig istället (givetvis glömde man ta på sig byxorna innan man kom hem).
Så till alla er som lever i den här tiden just nu; NJUT!
Det var så mycket bättre förr!
Jag är 20 år och börjar redan känna mig gammal och grå och ser tillbaks på hur det var förr! Borde inte jag vara i mina bästa år?
Tänk då man smög ut igenom fönstret på natten efter att man hade låtsats att man gått och lagt sig och kom hem lagom tills man skulle gå upp. Och när man sa hej då till sina föräldrar innan man gick iväg till en fest iförd mjukisbyxor, men man han inte längre än utanför dörren förrän de åkte av och man hade en kort kjol på sig istället (givetvis glömde man ta på sig byxorna innan man kom hem).
Så till alla er som lever i den här tiden just nu; NJUT!
Det var så mycket bättre förr!