Min blogg

Nu ska jag strax iväg på den andra lektionen i fotokursen. Det har varit ganska svårt, men nu börjar jag få lite kläm på det. Då kommer nya grejer och nya svårigheter att tampas med. Men förhoppningsvis går det vägen! Det är riktigt roligt att fota. Och ju mer jag övar desto bättre kommer det att bli! Ni kanske också har märkt att jag tycker det är roligt. De flesta av mina senaste inlägg består nästan bara av foton och ingen text.

För att strö på det hela lite kommer här ännu lite fler bilder. På mig när jag fotar:

Jag har nog aldrig haft så nära till en förfest förut. Bara tre dörrar bort bor David E. Eftersom det var så pass nära vågade jag ha med mig systemkameran. Varför inte blanda en fest med lite lärdom? Nedan kommer ett urval av resultaten, tagna av både mig och andra festdeltagande.

Efter förfesten gick vi till skolan för att se en konsert. Vi kom lagom till mitten av sista låten. Sedan var det dags för Kåren där det var Bollywoodtema.

Jag tycker att fotokursen - och att fota - är svårt nog som det är. Jag har lite problem med att hänga med och förstå alla inställningar. Nu när jag hämtat ut en kamera att öva på under helgen så gör den det inte lättare för mig. Det ser nämligen ut såhär:

Här ska det smidas planer. Inför morgondagens barnkalas. Inför nästa veckas tv-uppgift. Inför tv-uppgiften efter det. Ännu mer finns att planera efter det. Men vi får se hur mycket vi orkar. Vi ska även ha uppesittarkväll och vänta på att det nya året, eller snarare det nya decenniet ska införliva sig.

Just nu sitter jag och har mest tråkigt. Jag läser en bok som vi ska ha läst till ett litteraturseminarium på måndag. De andra är ute och har roligt. På en onsdag? Det är studentpriser på ölen och trubadur på Kalles ikväll. Såklart att man ska ge sig iväg dit då!

Men inte jag. Jag sitter på min soffa i min lägenhet och pluggar. Varför är jag inte med de andra? Är jag inte medbjuden? Jo, visst är jag det! Men jag måste sitta här och vänta på en intervju. Förhoppningsvis dyker den upp så småningom. Men när har jag egentligen ingen aning om.

Så det är bara att vänta. Jag får ju mycket gjort iallafall. Och intervjun är verkligen värd att vänta på. Den är värd att missa Kalles för. "Åh nej, missa Kalles!" tänker ni säkert. Men så värd är den här intervjun!

Klamydia kan jag få någon annan gång. Det får man nämligen på Kalles. Dansgolvet nere i källaren brukar kallas i dagligt tal för klamydiagrottan.

Lite festsugen är jag. Men nu ska jag dyka ner i böckernas underbara värld igen innan det är dags för att få stoft slängt i ögonen av John Blund.

När jag i höstas flyttade upp hit skrattade jag - liksom många andra av oss sörlänningar - åt norrlänningarna här. De vet knappt vad ett systembolag är - alla dricker hembränt. De flesta bränner det dessutom själva i sina uthus. De går klädda i rutiga flanellskjortor. De ordnar tillställningar som renrajder, jojkbattle och snöbolls-SM. Deras fritid består enbart av vintersport, jakt eller fjällvandring.

Nu när vintern har kommit så skrattar norrlänningarna åt oss sörlänningar. De skrattar åt oss för att vi aldrig har åkt skoter. De skrattar åt vår förtjusning när vi ser en spark eller när vi inser att en snöslunga är något som alla villaägare har. För dem är det som att man skulle bli helt exalterad av att se en cykel.

Nu när vintern kommer får vi skämmas över att vi inte vet hur man klär sig när det är kallt. Att vi tror att det är viktigare att vara snygg än varm. Rutiga flanellskjortor är förövrigt mode just nu. Att ta tillvara på vår natur och de möjligheter den har, ja det är då inget som vi gör söderut. Men här har man en annan förståelse för hur viktigt det är att ta tillvara på det man har!

Ja tji fick vi!

Nu ska det göras övningsuppgifter till fotokursen. Får se hur det går. Jag tycker att det är sjukt svårt, det här med fotografering.

Som tur är har jag David till min hjälp och Karin som modell. Så då ska jag nog klara av det!

Nu är det första numret av skolmagasinet ute. Vi har hittils bara fått positiv respons på den. Ingen vågar väl säga något annat?

Skämt åsido!

Jag tror (och hoppas) att den kommer att bli uppskattad. Vi får helt enkelt se vad fokus-grupperna säger i nästa vecka.

Idag kommer första numret av skoltidningen ges ut! Vid lunch kommer vi att promota den. I eftermiddag är det lite redaktionsfirande med tårta och skumpa!

I alla de tre kurserna som har börjat den här veckan, ska den största delen av litteraturen läsas ut så snart som möjligt. Det är en hel del böcker att plöja igenom. Sammanlagt är det tolv stycken. Jag har än så länge läst ut en. Men jag är halvvägs i två.

Idag har jag inte gjort så mycket mer än att bara läst och läst. Jag börjar få lite ont i ögonen. Därför blir det en paus nu. Pausen består av en prommenad bort till biblioteket för att låna ytterligare en bok.

Tur att det är intressanta ämnen att läsa om!

Om tre veckor åker jag hem. Biljetterna är nu bokade. Då blir det att fira älsklingen som fyller år. Dessutom är det minst två födelsedagar till som jag ska se till att fira.

Det ska bli härligt att komma hem igen. Hemlängtan har varit särskilt stor sedan jag var hemma sist.

Idag har jag varit på introduktion i två nya kurser, i två nya ämnen som jag inte kan ett dyft om! Mellan klockan nio i morse och klockan tio ikväll har jag matats med ny - men ack så värdefull - information.

Först hade vi tv-journalistik, vilket känns jättespännande! Det märktes tydligt att läraren, som vi hade idag, vet vad hon pratar om och brinner för det hon gör.

Nu ikväll har jag haft fotokurs. Även den mycket spännande. Men betydligt svårare än vad jag tidigare förstått.




Efter den här dagen är jag helt slut. Jag är helt full av ny information. Jag funderar på om jag har tagit mig lite vatten över huvudet. Nu i vår läser jag två kurser på halvfart i skolan (vilket sammanlagt blir heltid), plus en extra kvällskurs, plus skoltidningen, plus att jag jobbar i baren.

Har jag någon fritid?

Knappt. Men det är roligt och framförallt nyttigt!

Nu börjar den nya terminen. Idag är det introduktion i kursen Språket som journalistiskt redskap. I morgon börjar tv-journalistik och även fotokursen. Fotokursen är jag riktigt taggad för. Även om de andra kurserna också verkar väldigt roliga.

Den här veckan måste vi registrera oss på kurserna, och skolan skickade i morse ut en påminnelse om det. Såhär inleddes mailet:

Den här fick jag av min nya man, Kiro, som Kajza och Dennis gifte bort mig till när de var i Egypten i höstas. Fin va? Det är äkta papyrus.

Mina gamla klasskompisar från sjuksköterskeutbildningen tar sin examen idag. (Grattis till er!) Jag kan inte låta bli att fundera på hur det hade varit om jag hade gått kvar där. Då hade jag varit klar med min utbildning nu. Jag hade inte haft lika stor studieskuld som jag kommer att ha (har redan 130 000), jag hade kanske haft en fast anställning som väntade mig på måndag eller en fortsättningsutbildning som väntade.

Det är roligt att tänka: tänk om! Men samtidigt måste man vara realistisk.

Mer troligt hade varit att jag varit på psykhem idag. Om jag hade gått kvar. Jag hade inte klarat av alla panikattacker. De var jobbiga då för knappt två år sedan. Hur skulle de sett ut idag? Min hypokondri och sjukhusskräck lär ju knappast ha blivit bättre. Mitt psyke skulle varit lika söndertrasslat som en morot blir i en matberedare.

Så så roligt hade det nog inte varit!

Jag är ju faktiskt rätt så nöjd med mitt liv som det ser ut idag!

Tenta i morgon. Dåliga besked från Katrineholm. Tröstäter.

Nu har jag åkt årets första skidtur på mina skidor!

Sedan jag kom upp hit igen har jag haft en jättehärlig känsla när jag är i min lägenhet. En känsla som bara dyker upp lite då och då. Känslan som jag får är den samma som jag hade när jag var hemma hos mormor när jag var liten.

Den känslan var extra stark när vi skulle sova över. Det var bland det bästa man kunde göra på den tiden. Det var alltid likadant. På kvällen åt vi köttbullar. Mormorköttbullar är och kommer alltid att förbli det godaste som finns (förutom pappas pannkakor förstås)! Vi lekte med lego, lera och spelade kort. I tv-rummet bäddade vi bäddsoffan med sidenlakan. I en sidenpyamas blir det jätteroligt. Vi låg alltid vakna alldeles för länge och busade för mycket.

På morgonen drack vi oboy ur de jättestora ölglasen (oboyglasen!), vi badade i badkaret och efteråt fick vi torka oss i uppvärmda handdukar. Mer lego och mer kortspel. Finns i sjön och Båten går. Lunchen bestod alltid av pannkakor med glass. När vi tog av glassen blev kanten alltid sne, så vi var tvugna att ta om, och om, och om och om...

Den känslan känner jag nu lite då och då. Och det är helt underbart! I mormors lägenhet existerar inte världen utanför. Jag är så otroligt trygg och lugn där. Är jag stressad eller orolig ska jag gå dit. Där blir jag lugn och glad. Att komma dit är som att komma tillbaks till sin barndom, där tillvaron är helt bekymmerslös!

Såhär ser det ut här uppe just nu:

I morse blev tentan i kursen Medier i samhället avklarad. Då kändes det helt okej. När jag nu har börjat läsa på inför nästa tenta inser jag att jag har missat en massa. Så nu hoppas jag på att han är snäll när han rättar.

Nästa tenta är på fredag. I Radiojournalistik. Till en början kändes det som att det går lätt att plugga inför den. Nu när jag precis har börjat känns det som att jag inte kommer att hinna. Men så är det väl alltid.

Framför mig har jag nu tre dagar med ytterligare tentaplugg!

Men lite annat kul ska också hinnas med!

Jag längtar till fredagkväll!

Nu sitter jag på bussen. Om ett par timmar är jag framme i Piteå igen. Det har varit tre helt underbara veckor hemma. Kanske lite för underbara.

Det var nget roligt att säga hej då till Daniel igår. Vi har ju vant oss vid att vara med varandra dygnet runt, så det är svårt att klara sig utan honom nu. Men som tur är, kommer detta att vara en vårtermin med stora möjligheter att vara hemma mycket.

Har inte lyckats sova särskilt mycket inatt, jag har mest legat och tittat ut genom fönstret, beskådat det vackra vinterlandskapet. Just nu är det tio minusgrader och jättemycket snö. En fördel är att jag har lyckats plugga en hel del till tentan i morgon. Skönt! Plus resten av dagen!

Så var man norrbottning igen då!

Nu är det tentaplugg som gäller sista veckan hemma. Det känns tråkigt, eftersom jag hellre hade använt den här tiden till någonting annat. Istället får jag kämpa med att få in Sveriges statsskick i huvudet, vilket inte är det mest intressanta.