Min blogg

Jag sitter med min dator i knät och försöker gömma mig. Jag vill inte att någon ska prata med mig. Vill bara vara för mig själv och pyssla med mitt. Läsa i min bok, se på en film, sticka, planera något, skriva, plugga eller bara tänka. Det här är min stund för mig själv. 

 

Ungefär så brukar jag känna när jag åker på tågen mellan Norrköping och Piteå. Det är skönt att bara vara för sig själv. Jag brukar undvika att prata med de andra människorna på tåget. Jag har liksom viktigare saker för mig. 

 

Men inte idag. Jag har nu gjort elva stycken intervjuer med olika människor. Jag har pratat om fantastiska resor med Göran, om spontanitet med David, om att flytta hemifrån med Rikard och Elina, hur Havras mamma har svårt för mörkret och kylan i Luleå, om Margarethas resa till Etiopien och om Mirjam som saknar sina barn i Chile, Spanien och Stockholm. 

 

De har alla fantastiska historier att berätta. Jag börjar bara med att fråga: Vart har du varit? Och vart är du på väg? Och sedan fortsätter vårat samtal och jag får veta en massa spännande om mina medresenärer. Det är jättehäftigt. Såhär rolig och spännande har aldrig någon resa till eller från Piteå varit. 

 

Det är också få som har tackat nej till att vara med på en intervju. Av sammanlagt arton tillfrågade har elva svarat. Och alla jag har pratat med har varit extremt trevliga och verkar ha tyckt att det var riktigt roligt att prata med mig. 

 

Så nästa gång du ser den dära tjuriga tanten på tåget som sitter nergrävd i sin bok med armarna i kors, eller den unga killen med ett par stora hörlurar som spelar hårdrock på en sådan nivå att det känns som att det är på ditt huvud hörlurarna sitter  - gå fram till dem och prata med dem. De ÄR trevliga! Och nog har de spännande historier att berätta!

 

Dessutom - tack mormor för att du skickade med mig lite middag. Mormorköttbullar. Resan är komplett!