Min blogg

I dag har vi firat Idas födelsedag (#21) genom att spela discopingis på kåren. Till en början gick det ganska bra för mig (#nybörjartur), men Ida var såklart storvinnaren. Hon vann i stort sett varje gång (#barmhärtighet). Hur som helst var det himla kul!

 

I dag har jag, Karin, David, Stina-Maria och Ida fått spela media på en militärövning i Luleå. Övningen gick ut på att två plan hade kraschat och vi skulle intervjua en person på plats, få bilder inskickade av skadade och inblandade, medverka vid en presskonferens och skriva artiklar. Presskonferensen var roligast, men också läskigast. Då kändes det som att det var på riktigt, så det var erkligen en nyttig övning. Plus att det alltid är kul med roadtrip och något nytt!

 

 

Nu har jag gjort det igen...

 

Skjutit herion? Tänker ni nu...

 

Nej. Har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Jag har lämnat blod. Min andra gång. Och nervositeten var där som vanligt när jag ska bege mig till ett sjukhus. Men även den här gången gick det bra. Och jag blir så hmla stolt när jag vågar! Det mesta är inte så farligt när man väl är där. 

Den modiga människan är inte den som inte är rädd, utan den som övervinner rädslan, som Nelson Mandela sa.

 

 

 

 

Ni vet sånna där dagar när man inte orkar laga mat, utan istället slänger ihop en smörgås? Såhär kan de bli, om man har tur!

 

I dag har jag, Nicole och Hernie varit ute på en två timmat lång promenad. Trots det lite ruggiga höstvädret var det hur härligt som helst!

 

Ibland kan Piteå se mer ut som än tavla än någonting annat.

 

Vackert.

 

För tre år sedan i dag åkte vi på världens resa till Kalifornien. Vi hälsade förstås på Mommo Liiif i Chicago, men det var bara en mellanlandning. Det var verkligen en upplevelse. Vi var i San Diego och Los Angeles. Gick på Sea World, Disneyland och Universal Studios. Träffade en massa släktingar. Shoppade. Badade. Vi har upplevt Venice Beach, Malibu, Hollywood, Beverly Hills och Santa Monica bland annat. 
Minns ni?

Vet ni vad min morfar och Långben har gemensamt?

 

De har nämligen haft samma bil! En AMC Pacer. Se bara: 

 

 

Morfar tog in ev de två första av de i dag 151 registrerande AMC Pacer som finns i Sverige. Modellen har flera gånger utnämnts som en av de fulaste bilarna någonsin. De amerikanska tidningarna beskrev den som "a pregnant egg" när den kom ut på marknaden 1975 (AMC slutade sälja den fem år senare).

 

Visste ni att passargerardörren är tio centimeter längre än förardörren?

 

 

Jag, Ida, Nicole och Rebecka gick och knackade på hos Karin (och David). Helt ovetande om att det var vi som kom vågade hon efter fyra omgångar med frenetiskt ringande på dörrklockan (vi höll för luppen) försiktigt öppna. Lite förvånad, men så fort hon förstod att vi var där med tårta och presenter för att fira hennes födelsedag (i efterskott), så blev hon väldigt glad. 

 

Det är alltid kul att bli överraskad, men det är nästan ännu bättre att planera överraskningen! 

 

Jag, Rebecka och Karin har precis varit på konsert med Ukulele Orchestra of Great Britain. Det var verkligen en upplevelse! De är ett band på åtta personer och det enda instrument som de använder är ukulele. Utan andra instrument eller ljudeffekter kan de få fram många andra ljud en det vanliga ukuleleplinget. Jättehäftigt! Dessutom hade de en stor dos med humor, så det blev mycket skratt. Man blir lite bortskämd på den här skolan när man får möjlighet att gå på konserter med artister och band som turnerar världen över.

 

I går var jag och Rebecka ute på Grisberget och plockade blåbär. En perfekt lördagssysselsättning. Man fick komma ut, känna frisk luft, få i sig otaliga mängder antioxidanter och prata av sig om allt och ingenting. Superhärligt! Plus att det nu ligger lite blåbär i frysen att plocka fram under hösten och vintern. Jag fick dessutom chansen att inviga min blåbärsplockare som jag fick i födelsedagspresent förra året. Tyvärr fanns det inte så mycket blåbär kvar. Hade gärna plockat mycket mycket mer.

 

Men ibland får man nöja sig med det lilla! 

 

Jag slås då och då av saker som förvånar och känns konstigt, men som egentligen är helt självklart. Det är oftast småsaker, som är helt naturligt, men som jag bara inte har tänkt på. Det blir en ögonöppnare. Ett sätt för mig att förstå en annan människas vardag och liv. Jag tror nog alltför ofta att de flesta människor lever ungefär som jag gör. Det är lika fascinerande varje gång jag påminns om hur olika liv vi faktiskt kan leva på den här jorden!

 

Ett sådant tillfälle var när jag och mamma var på Mallorca. Jag har ju förstått att det är ett varmt ställe (kan tilläggas att det här är andra gången i mitt liv som jag åker på solsemester. Vid den första - då familjen åkte till Gran Canaria - kan jag ha varit ungefär fem år, så den minns jag inte så mycket av), men annars har jag inte riktigt funderat över klimatet och hur det skulle se ut där.

 

Jag vart lite chockad när jag såg alla träd med lime, citroner, apelsiner och oliver. Självklart växer sådant på ett så varmt ställe som Mallorca. Det förstår jag också. Men jag hade liksom inte tänkt på det innan. Människorna som bor där har minst ett citronträd i trädgården. Det är inget konstigt, ska du dekorera en sallad går du bara ut i trädgården och hämtar en citron. Precis som vi gör med våra äppelträd.

 

Men utan att tänka närmare på det, så har jag nog trott att citronerna uppstår i mataffären. De växer nog fram i den lilla skålen där de ligger tillsammans med limen. Eventuellt kan jag trott att de kommer så långt bort i från som Sydamerika, men knappast så nära som Spanien. 

 

Nu är nog sommaren slut i alla fall. Trots att jag inte riktigt vill erkänna det. Det känns konstigt att sitta i min lägenhet i Piteå igen. Jag kom upp i förmiddags och skolan börjar i morgon. Jag har inte riktigt hunnit fatta det ännu. Men det är höst nu. Jag känner mig inte riktigt klar med sommaren än. Jag vill ha mer sol, värme och bad. Sista delen av sommaren gick så himla, himla fort.

 

Men för att hålla kvar lite vid känslan så kommer här ett kollage med några av sommarens finaste stunder!