Min blogg

     När jag började plugga bestämde jag mig för att bli mer egoistisk (än vad jag redan var) men då gällde det studierna. Jag bestämde mig för att jag ska lägga all min tid och energi på skolan. Vilket jag gjorde också, men sedan när det har dykt upp något så har jag varit med mina vänner och träffat dem och brytt mig om dem. Förutom dig, jag har verkligen försummat dig, det har inte varit min mening och jag är hemskt ledsen för det. Du, om någon, har varit den som verkligen har behövt blivit prioriterad. Du har varit den enda under den här tiden som faktiskt har behövt mig. Samtidigt som jag tror att du är en av de få, som verkligen förstår mig när det gäller mina studier.
    Jag tror också att en del av detta har varit rädsla, en rädsla och chock över vad som hänt dig. Jag vill verkligen inte reagera på detta på det sätt som jag har gjort och jag lovar att jag ska bättra mig. Du är min bästa vän och jag vill och tänker ställa upp för dig i alla väder! Så som vi alltid har gjort för varann!
    Jag vill bara säga att jag är ledsen och skäms över att jag inte har ägnat dig tillräckligt med tid och uppmärksamhet, så som du har behövt! Jag är rädd för att vi har glidit ifrån varandra, men jag ska se till att bevisa att vårt förtroende och vår kärlek till varandra är så stark att vi kommer att klara oss igenom det här, så som vi har gjort med allt annat vi har varit med om. För det har vi ju verkligen bevisat förut, eller hur?