Jag är kär
Idag har jag hälsat på dessa underbara små fjunbollar. De är så himla mysiga, så himla små och så himla lena. Jag brukar inte vara såhär djurkär, och höns är verkligen inte något av mina favoritdjur. Men de här är det något speciellt med, det är till och med så att jag saknar dem och jag längtar efter att få gulla med dem igen. Det måste bero på att jag inte får vara med djur så mycket nu för tiden, när jag bodde hemma fanns de ju alltid där. Jag har börjat förstå varför folk gullar så himla mycket när de ser djur, framförallt bebisar.
De här knasbollarna, är uppfödda med en äggkläckningsmaskin och har därför ingen mamma. Utan en arg mamma kan man då komma i närheten av dem, det går att hålla i dem, klappa på dem och de kan äta ur ens hand. Det är jättemysigt, det är som små lena bollar som studsar runt och ibland biter en i fingrarna, men det gör inte ont. (...än så länge).
Se bara så söta de är:
De här knasbollarna, är uppfödda med en äggkläckningsmaskin och har därför ingen mamma. Utan en arg mamma kan man då komma i närheten av dem, det går att hålla i dem, klappa på dem och de kan äta ur ens hand. Det är jättemysigt, det är som små lena bollar som studsar runt och ibland biter en i fingrarna, men det gör inte ont. (...än så länge).
Se bara så söta de är:
Och vet ni vad det bästa är? Alla söta små växer ju upp och blir stora och fula och då är de inte roliga att ha längre. Visst, det kommer dessa också att göra, men i morgon ska ytterligare ett gäng läggas i äggkläckningsmaskinen så om tre veckor är det ett nytt gäng med sådana här små! Härligt!
Kommentarer
Trackback