Jag och barn

Jag är nog den kvinna här i världen som är sämst på barn. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska bete mig runt barn. Igår träffade jag Alvin 2 år, och jag visste inte om jag skulle hälsa eller inte. Ska man ta i hand? Det lär ju skräma ett barn, det lär ju inte tycka att man är artig i alla fall. Eller? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga till ett barn eller vad man kan prata om, för jag förstår inte ens vad de säger!

Jag tycker absolut att de är söta och jag vill självklart ha egna någon gång i framtiden. Men jag vet verkligen inte hur jag ska bete mig i närheten av dem. Jag är som Robin i How I Met Your Mother. Alltså såhär:



Det är inte bara när det gäller barn som jag har svårt att veta hur jag ska bete mig, det gäller även föräldrarna, jag har en ful ovana att kalla folks barn för "ungen" eller "ungar", vilket kanske inte alltid låter så trevligt. Jag vet heller inte hur jag ska bete mig bland gravida kvinnor, igår till exempel mötte jag Lina som berättade att hon var gravid med sitt andra barn (jag är verkligen super glad för hennes skull) tog jag på hennes lilla mage och sa "så det är därför du har det här", vilket inte heller låter jättegulligt.

Nej, trots att jag ha svårt för barn så tror jag att jag skulle behöva lite fler barn runt omkring mig så att jag får lära mig hur jag ska bete mig! Men det är kanske något som kommer med åldern!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback