På allmän begäran
Förälskad
Jag är förälskad. Sådär riktigt förälskad. Den där passionerade känslan, ni vet? Sådär passionerat som de kloka (som min mamma) vet egentligen inte är bra. Den farliga förälskelsen. Som i slutändan bara kommer att såra en.
Men så kär är jag. För jag är verkligen kär! Känslan av att man aldrig vill lämna, alltid vill vara nära, och uppleva! Precis så är det för mig! Jag antar att de flesta av er har känt så någon gång! Eller kanske flera! Den passionerade kärleken. Den som känns som att den kommer att vara för alltid. Den enda riktiga, sanna kärleken. Den känner jag nu. Så starkt!
Vem är då den lycklige? Nja… vem är helt fel ord. Det är snarare vad.
Många av er har säkert redan kunnat gissa. Piteå såklart! Jag älskar den här staden något så intensivt! Det går knappt att beskriva. Det är kanske inte staden i sig. Utan människorna, mentaliteten, skolan, uppgifterna, mina fina klasskompisar, guldkornen jag har mött. Det är känslan jag bär inom mig, det är alla trevliga människor jag möter. Det är gemenskapen. Det är till och med regnet. Det är Piteå och det är här jag hör hemma.
Jag älskar mitt liv här. Jag älskar mig själv här. Jag är som en helt ny person. Människorna runt omkring mig får mig att växa. Situationen får mig att växa. Norrland får mig att växa. Jag vill inte härifrån. Jag vill aldrig härifrån. Efter bara en månad har jag börjat våndas över att jag måste lämna detta. Att jag måste fara härifrån. Jag vill inte det.
Självkart tänker jag på er. Och jag saknar er. Alla mina fina vänner där hemma. Min underbara pojkvän. Och min kära familj. Ni står mig mycket vart om hjärtat! Antagligen har jag bara drabbats av lappsjuka. Men jag vill kalla det förälskelse. Det kanske går över. Sådana här passionerade förälskelser brukar vara kortvariga. Det här livet kanske också övergår till en vardag. En grå, rutig och tråkig vardag.
Men det vill jag inte tänka på nu. Nu vill jag njuta. För det gör jag. Jag njuter av varenda sekund. Jag trodde att jag visste var lycklig var. Men jag måste haft fel. Min känsla för norrland, och kanske framförallt för alla fina människor jag lär känna, är så mycket mer än lycka. Jag kan inte förklara. Jag önskar att ni förstod. Men detta, det är kärlek.
2011-09-16