Min blogg

Sedan jag kom upp hit igen har jag haft en jättehärlig känsla när jag är i min lägenhet. En känsla som bara dyker upp lite då och då. Känslan som jag får är den samma som jag hade när jag var hemma hos mormor när jag var liten.

Den känslan var extra stark när vi skulle sova över. Det var bland det bästa man kunde göra på den tiden. Det var alltid likadant. På kvällen åt vi köttbullar. Mormorköttbullar är och kommer alltid att förbli det godaste som finns (förutom pappas pannkakor förstås)! Vi lekte med lego, lera och spelade kort. I tv-rummet bäddade vi bäddsoffan med sidenlakan. I en sidenpyamas blir det jätteroligt. Vi låg alltid vakna alldeles för länge och busade för mycket.

På morgonen drack vi oboy ur de jättestora ölglasen (oboyglasen!), vi badade i badkaret och efteråt fick vi torka oss i uppvärmda handdukar. Mer lego och mer kortspel. Finns i sjön och Båten går. Lunchen bestod alltid av pannkakor med glass. När vi tog av glassen blev kanten alltid sne, så vi var tvugna att ta om, och om, och om och om...

Den känslan känner jag nu lite då och då. Och det är helt underbart! I mormors lägenhet existerar inte världen utanför. Jag är så otroligt trygg och lugn där. Är jag stressad eller orolig ska jag gå dit. Där blir jag lugn och glad. Att komma dit är som att komma tillbaks till sin barndom, där tillvaron är helt bekymmerslös!