Min blogg

Nu är jag snart hemma och ska vara där i två och en halv månad. Det känns ofattbart. Men det ska bli himla härligt! Och det ska bli otroligt kul med praktik. Nu börjar nervositen, men också förväntansfullheten ta vid! Så spännande!

 

Det ska bli fantastiskt att få vara hemma så här länge, och slippa missa saker och ting. Men det bästa av allt kommer nog att bli julen. Jag längtar redan nu till jul!

 

Och så klart bjöd Piteå på lite norrsken såhär min sista kväll i Piteå för i år. Jag och Rebecka passade på att ta en norrskenspromenad!

 

Nu ska jag strax ner till Karin och David för ännu ett hej-då-häng. Vi hade ett i förrgår för att Nicole åkte i går. I morgon åker Karin, David och jag. Jag har ägnat hela dagen åt att packa ner min lägenhet i kartonger. för att sedan städa ur skåp och lådor till min inneboende som ska vara här medan jag är borta. Jag var inte riktigt beredd på vilket jobb det skulle innebära med att "bara slänga ner alla prylar i lite lådar". Jag har helt glömt bort hur mycket städ det är att göra, trots att det är en liten lägenhet.

 

Det mest jobbiga just nu är att det är så tomt i lägenheten, och att jag bävar för när jag kommer upp och måste plocka upp allt igen. Och att jag inte kommer att få ett eget säte på tåget i morgon. Men annars ska det bli himla kul att komma hem. Och himla spännande med praktik!

 

Nu är jag nästan färdig med de två första kurserna för i år. MKVn är avklarad och nu återstår bara att få till reportaget. Det känns hur skönt som helst! Förhoppningsvis blir jag klar snart, så att jag kan få vila lite innan praktiken börjar!

 

Jag har inte sett dåligt eller så. Men jag har ofta huvudvärk och den senaste tiden har jag tyckt att jag fått ont i ögonen när jag läst länge eller suttit länge framför datorn. Inte så konstigt kanske. Men när man pluggar så går mycket tid åt till att sitta framför datorn och skriva eller sitta nerkörd i en bok. 

 

Därför bokade jag en tid hos optikern. Och visst! Jag hade ett synfel. Så nu är jag med glasögon. Och jag är helnöjd! Det märks att det gör skillnad! Jag har inte upplevt någon huvudvärk än i alla fall, och det är inte alls svårt att sitta två timmar framför datorn utan att se upp en sekund för att vila ögonen. Samtidigt känns det som att jag läser mycket snabbare. Varför gjorde jag inte det här tidigare?

 

Nu är reportaget inlämnat!

 

Det kanske inte är så bra som jag hade haft förhoppningar om. Men det är i alla fall en text. Nu ska jag vila i tre dagar (genom att skriva en hemtenta) innan opponeringen, sedan har jag en vecka till på mig att fixa till det. Puh!

 

Den här veckan har jag bara pluggat torsdag - söndag. Men ändå lyckats komma upp i hela 38 timmar effektiv pluggtid. Bra jobbat Karolina! Eller snarare - inget liv Karolina!

 

Men så kan det vara ibland. I morgon är det dags igen!

 

Det är inte så hemskt som det låter. Jag ska inte kötta kossor. Jag ska kötta på mitt reportage om kossor. Kötta är ett väldigt bra verb för att uttrycka hur intensivt man ska göra något.

 

Reportaget ska in på måndag och hela helgen, eller i stort sett hela tiden sen jag kom upp hit igen har gått åt till att jobba med reportaget. Det handlar om mjölkbönder och deras situation. Det är jättespännande! Men det absolut bästa var när jag fick åka till bondgården och hälsa på korna. Jag fick testa att mjölka, och sedan dricka mjölken. Supergott! Jag tycker verkligen att det är något särskilt med kor. De är så lugna och fridfulla, nyfikna och bekymerslösa. Jag skulle gärna ha ett par själv. 

 

Min dröm att bli bonde har knappast försvagats sen jag började jobba med det här reportaget. Även fast jag pratar med experterna som berättar hur tufft det är och vilket jobb man tar på sig när man väljer att bli bonde, så är jag ändå sugen. Jag blir snarare mer intresserad. Kanske är det en karriär att satsa på när jag har gjort mitt inom journalistiken? När jag har haft ett stressigt och flängande liv, när jag har klättrat uppåt på karriärsstegen, när jag har gjort alla resor som jag vill, fått alla barn jag vill och känner mig klar med det. Då  vill jag skaffa mig en mjölkgård, bosätta mig ute på landet och bli självförsörjande. Då spelar det ingen roll att jag måste jobba 9-10 timmar om dagen, 365 dagar om året. Jag skulle trivas med att bara behöva bry mig om mitt och mina kossor!

 

Visst är de fina?

 

Nu har säsongens första snöflingor dimpt ner på marken. Det har snöat ganska ordentligt i dag faktiskt. Ordentligt för att vara första snön. Ordentligt för att vara oktober.

 

Jag har inte riktigt hunnit fatta det än. Jag tror nog fortfarande att det är sommar. Att det till och med skulle vara vinter känns overkligt. 

 

Men på ett sätt lite mysigt. Jag gillar kyla och snö. Det är härligt. Det är friskt att vara ute då. Men jag hade gärna väntat några veckor till.

 

I dag har vi firat Idas födelsedag (#21) genom att spela discopingis på kåren. Till en början gick det ganska bra för mig (#nybörjartur), men Ida var såklart storvinnaren. Hon vann i stort sett varje gång (#barmhärtighet). Hur som helst var det himla kul!

 

I dag har jag, Karin, David, Stina-Maria och Ida fått spela media på en militärövning i Luleå. Övningen gick ut på att två plan hade kraschat och vi skulle intervjua en person på plats, få bilder inskickade av skadade och inblandade, medverka vid en presskonferens och skriva artiklar. Presskonferensen var roligast, men också läskigast. Då kändes det som att det var på riktigt, så det var erkligen en nyttig övning. Plus att det alltid är kul med roadtrip och något nytt!

 

 

Nu har jag gjort det igen...

 

Skjutit herion? Tänker ni nu...

 

Nej. Har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Jag har lämnat blod. Min andra gång. Och nervositeten var där som vanligt när jag ska bege mig till ett sjukhus. Men även den här gången gick det bra. Och jag blir så hmla stolt när jag vågar! Det mesta är inte så farligt när man väl är där. 

Den modiga människan är inte den som inte är rädd, utan den som övervinner rädslan, som Nelson Mandela sa.

 

 

 

 

Ni vet sånna där dagar när man inte orkar laga mat, utan istället slänger ihop en smörgås? Såhär kan de bli, om man har tur!

 

I dag har jag, Nicole och Hernie varit ute på en två timmat lång promenad. Trots det lite ruggiga höstvädret var det hur härligt som helst!

 

Vet ni vad min morfar och Långben har gemensamt?

 

De har nämligen haft samma bil! En AMC Pacer. Se bara: 

 

 

Morfar tog in ev de två första av de i dag 151 registrerande AMC Pacer som finns i Sverige. Modellen har flera gånger utnämnts som en av de fulaste bilarna någonsin. De amerikanska tidningarna beskrev den som "a pregnant egg" när den kom ut på marknaden 1975 (AMC slutade sälja den fem år senare).

 

Visste ni att passargerardörren är tio centimeter längre än förardörren?

 

Jag, Rebecka och Karin har precis varit på konsert med Ukulele Orchestra of Great Britain. Det var verkligen en upplevelse! De är ett band på åtta personer och det enda instrument som de använder är ukulele. Utan andra instrument eller ljudeffekter kan de få fram många andra ljud en det vanliga ukuleleplinget. Jättehäftigt! Dessutom hade de en stor dos med humor, så det blev mycket skratt. Man blir lite bortskämd på den här skolan när man får möjlighet att gå på konserter med artister och band som turnerar världen över.

 

I går var jag och Rebecka ute på Grisberget och plockade blåbär. En perfekt lördagssysselsättning. Man fick komma ut, känna frisk luft, få i sig otaliga mängder antioxidanter och prata av sig om allt och ingenting. Superhärligt! Plus att det nu ligger lite blåbär i frysen att plocka fram under hösten och vintern. Jag fick dessutom chansen att inviga min blåbärsplockare som jag fick i födelsedagspresent förra året. Tyvärr fanns det inte så mycket blåbär kvar. Hade gärna plockat mycket mycket mer.

 

Men ibland får man nöja sig med det lilla! 

 

Jag slås då och då av saker som förvånar och känns konstigt, men som egentligen är helt självklart. Det är oftast småsaker, som är helt naturligt, men som jag bara inte har tänkt på. Det blir en ögonöppnare. Ett sätt för mig att förstå en annan människas vardag och liv. Jag tror nog alltför ofta att de flesta människor lever ungefär som jag gör. Det är lika fascinerande varje gång jag påminns om hur olika liv vi faktiskt kan leva på den här jorden!

 

Ett sådant tillfälle var när jag och mamma var på Mallorca. Jag har ju förstått att det är ett varmt ställe (kan tilläggas att det här är andra gången i mitt liv som jag åker på solsemester. Vid den första - då familjen åkte till Gran Canaria - kan jag ha varit ungefär fem år, så den minns jag inte så mycket av), men annars har jag inte riktigt funderat över klimatet och hur det skulle se ut där.

 

Jag vart lite chockad när jag såg alla träd med lime, citroner, apelsiner och oliver. Självklart växer sådant på ett så varmt ställe som Mallorca. Det förstår jag också. Men jag hade liksom inte tänkt på det innan. Människorna som bor där har minst ett citronträd i trädgården. Det är inget konstigt, ska du dekorera en sallad går du bara ut i trädgården och hämtar en citron. Precis som vi gör med våra äppelträd.

 

Men utan att tänka närmare på det, så har jag nog trott att citronerna uppstår i mataffären. De växer nog fram i den lilla skålen där de ligger tillsammans med limen. Eventuellt kan jag trott att de kommer så långt bort i från som Sydamerika, men knappast så nära som Spanien. 

 

Nu är nog sommaren slut i alla fall. Trots att jag inte riktigt vill erkänna det. Det känns konstigt att sitta i min lägenhet i Piteå igen. Jag kom upp i förmiddags och skolan börjar i morgon. Jag har inte riktigt hunnit fatta det ännu. Men det är höst nu. Jag känner mig inte riktigt klar med sommaren än. Jag vill ha mer sol, värme och bad. Sista delen av sommaren gick så himla, himla fort.

 

Men för att hålla kvar lite vid känslan så kommer här ett kollage med några av sommarens finaste stunder!

 

I dag har jag och Daniel gått en sväng runt i stan för att titta på gästabudet. Det är medeltidshelg i Sörping nu. Ganska mysigt faktiskt! Framförallt är det kul att fota!