Min blogg

Jag är förälskad. Sådär riktigt förälskad. Den där passionerade känslan, ni vet? Sådär passionerat som de kloka (som min mamma) egentligen vet inte är bra. Den farliga förälskelsen. Som i slutändan bara kommer att såra en.

Men så kär är jag. För jag är verkligen kär! Känslan av att man aldrig vill lämna, alltid vill vara nära, och uppleva! Precis så är det för mig! Jag antar att de flesta av er har känt så någongång! Eller kanske flera! Den passionerade kärleken. Den som känns som att den kommer att vara för alltid. Den enda riktiga, sanna kärleken. Den känner jag nu. Så starkt!

Vem är då den lycklige? Nja… vem är helt fel ord. Det är snarare vad.

Många av er har säkert redan kunnat gissa. Piteå såklart! Jag älskar den här staden något så intensivt! Det går knappt att beskriva. Det är kanske inte staden i sig. Utan människorna, mentaliteten, skolan, uppgifterna, mina fina klasskompisar, guldkornen jag har mött. Det är känslan jag bär inom mig, det är alla trevliga människor jag möter. Det är gemenskapen. Det är till och med regnet. Det är Piteå och det är här jag hör hemma.

Jag älskar mitt liv här. Jag älskar mig själv här. Jag är som en helt ny person. Människorna runt omkring mig får mig att växa. Situationen får mig att växa. Norrland får mig att växa. Jag vill inte härifrån. Jag vill aldrig härifrån. Efter bara en månad har jag börjat våndas över att jag måste lämna detta om tre år. Att jag måste fara härifrån. Jag vill inte det.

Självkart tänker jag på er. Och jag saknar er. Alla mina fina vänner där hemma. Min underbara pojkvän. Och min kära familj. Ni står mig mycket vart om hjärtat! Antagligen har jag bara drabbats av lappsjuka. Men jag vill kalla det förälskelse. Det kanske går över. Sådana här passionerade förälskelser brukar vara kortvariga. Det här livet kanske också övergår till en vardag. En grå, rutig och tråkig vardag.

Men det vill jag inte tänka på nu. Nu vill jag njuta. För det gör jag. Jag njuter av varenda sekund. Min känsla för norrland, och kanske framförallt för alla fina människor jag lär känna, ger mig så mycket. Jag kan inte förklara. Jag önskar att ni förstod. Men detta, det är kärlek.

Detta är den text som jag skrev när jag hade druckit två glas vin, tillsammans med många fina guldkorn. Kanske är det känslorna som talar. Eller så det vinet. Eller en kombination. Men som de flesta stora poeter, de producerar bäst under rus.

Jag hittade en rolig lista på DN.se, den är från en undersökning som SIFO gjort där män och kvinnor har fått ange vilket yrke de tycker är mest attraktivt. Jag måste säga att jag är förvånad över att vi har lyckats slå flygvärdinnorna. Och kanske lite smickrad.

Männens topplista:

1. Läkare 20 %

2. Sjuksköterska 20 %

3. Lärare 17 %

4. Designer 14 %

5. Kock 11 %

6. Journalist 6 %

7. Börs-VD 4 %

8. Flygvärdinna 4 %

9. Psykolog 3 %

Kvinnornas topplista:

1. Läkare 26 %

2. Kock 16 %

3. Lärare 13 %

4. Brandman 11 %

5. Designer 10 %

6. Polis 8 %

7. Journalist 6 %

8. Psykolog 5 %

9. Börs-VD 4 %

Efter lunch var det meningen att vi skulle åkt ut till Pite havsbad, men bussarna slutar tydligen att gå klockan tre på lördagar så vi hann inte med det. Lite tråkigt, men då har vi någonting att göra nästa gång pappa kommer upp! Istället tog vi en prommenad längs med vattnet och såg mer av Piteå, kvällen spenderades även den med att sitta i mitt kök, ha det mysigt och bara prata.

I dag har vi bara hunnit gå upp och äta frukost innan pappas buss gick åtta. Så nu är det riktigt tomt i lägenheten, men det har varit en jättehärlig helg! Det var kul att få träffa pappa och vi har haft en massa roligt för oss. Men nu längtar jag hem!